Jag är trött.
Jag gick upp 4 i morse, började jobb 5:30. Det där har jag ju gjort förr, ganska ofta på förra jobbet, men det är nog något begränsad hjärnkapacitet eller så, som gör mig så trött. Jag lär mig så sjukt mycket var dag på jobbet. Det går bra, och är skitkul att lära sig, men herregud, jag har det senaste året haft ett jobb där utvecklingsmöjligheterna var nästan lika med noll och jag var praktiskt taget fullärd efter en arbetsvecka. Min hjärna är inte van vid att ta in så mycket information.
           
Skämt åsido… det går bra, och kommer bara gå bättre med tiden. Man ställs inför nya situationer hela tiden, och det är ju då man lär sig bäst. Det ska bli kul med flygvärdinneutbildningen i februari också. Fick flyga till Sthlm igår på “studiebesök” och uniformsutprovning. Faan vad skönt det var att komma upp i luften! Jag fick inget frifall såklart, men jag har saknat att se molnen uppifrån. Och solen var lite lite närmre. Najs! Denna bilden smygfotade jag med mig mobil på vägen hem. Det blev inte riktigt lika vackert på bild som det var i verkligheten!

Idag slutade jag redan halv 11. Skittrött var jag. När jag kom in stod flera soppåsar ihopknutna precis inanför dörren. Jag slängde av mig kappan och kavajen och samlade ihop alla sopor jag hittade och tog hissen ner, gick ut på gården och in i soprummet, slängde soporna, gick ut och tillbaka till huset. Slog in koden till dörren…. inget hände. Inga små röda eller gröna lampor lös. Kände på dörren. Låst. Fan. Nu började det regna också…. Jag tar ALLTID med mig nycklar när jag går ner med soporna. Alltid. Men inte idag. Hur många tror ni är hemma en torsdag klockan 11? Jag knackade på alla fönster jag nådde upp till och bankade på dörren i 10 minuter. Till slut haffade jag en kvinna som hade bråttom, men jag fick i alla fall ringa Dan. Men han svarade ju inte såklart. Efter ytterligare 10 minuter kom posttanten! Jaaa!!! Det visade sig att om inte porttelefonen funkar så kan hon inte dela ut någon post. Jag trodde att de hade någon magisk nyckel, men det visade sig att så var inte fallet. Nästa offer blev en man i ett av grannhusen som kom på sin cykel. Jag fick följa med in och låna telefonen. Dan försökte få tag på någon i huset, men till slut var det Söderlund som fick köra från jobb med nyckel. Eter 30-40 minuter i denna främmande mans soffa kunde jag äntligen skutta över gården och komma in i man trapp.
Nu kan jag bocka av “bli utelåst” på min what-to-do-in-life-lista.