Fan vad kul det var i går! Och vad bra allt gick!
12 av oss lyfte från Eslöv i deras AN2:a och vi flög rote med vår älskade Beaver som bar resterade 11 till höjd. Vi hoppade av på ca 1400 meters höjd (tack för extra 300 meter Claus) en efter en och “fibblade”, som någon sa, med våra flaggor. 23 grymma fallskärmshoppare landade sedan fint mitt bland den exalterade publiken och tog stolta emot allt jubel. Alla VM-deltagare stod uppradade inför deras stundade parad och hurrade när deras flaggor kom farande tillsammans med oss hoppare. Många länder vad väldigt måna om sina flaggor och vi fick ställa upp på ett lååångt led med flaggorna framför oss så att de kunde knäppa av sina bilder. Vädret var kanon och stämningen likaså. Det var en fantastiskt kul grej att vara med om!

Tack alla underbara fallskärmskompisar för att ni finns och förgyller mitt liv!

 

Jag förstår att ni faktiskt är en bunt som vill att jag ska uppdatera bloggen oftare, och jag ska verkligen försöka göra det. Jag har själv en drös bloggar som jag nästan automatiskt kollar in var varannan dag, och blir ofta besviken när där inte står något nytt. Men vatusan, det är väl bra att man har annat för sig också?
Har varit på hoppfält tre gånger den senaste veckan, men bara gjort ett enda hopp, och då hoppade jag inte ens själv… Det var ett av Dans inhopp, och med det menas att han måste göra tre tandemhopp med erfarna hoppare innan han får hoppa en riktiga passagerare nu när han precis gått kursen. Men nästa helg ska han hoppa skarpt minsann! Han är überduktig, min hjälte. I onsdags var det kvällshoppning på Halmstads fallskärmsklubb. Joar hoppade tandem och Dan filmade, jag satt på marken och tittade på. Hade inte med mina grejer ens.

Stora Emil på sin lilla minimoto i Halmstad

I fredags kom vi till “himmaklubben” och skulle göra det där inhoppet. Värsta ovädret kom förbi och hälsade på, men åska och regn, men i ett uppehåll beslöt vi oss att lyfta. 80 meter över marken såg man dock ingenting för de låga molnen, så vi åkte med planet ner igen, och körde från klubben i regnet.

Cessnan i dimman

Igår var det pga Pingsten hoppfri dag, så vi mös bara hemma, med god mat och filmer. Idag begav vi oss till klubben igen. Det var ju inte det ultimata vädret, men en del lifter gjordes! Jag vet inte varför jag inte hoppade själv… kände inget direkt sug. Men nästa helg ska vi hoppa fyrmanna. Ska skrapa ihop ett lag så vi kan rocka hela helgen. Kuuul!

Nu ska jag duscha och slänga mig i soffan. Jobb imorgon 05.13.

Jag älskar Mamma

Jag saknar min älskling. Det har gått för lång tid nu. Jag har ju Agnes iof, men hon skedar inte mig när jag ska sova. Hon klappar mig inte i håret, och berättar inte hur mycket hon tycker om mig, om hon tycker om mig. Hon spinner när jag klappar henne när hon ligger i mitt knä, och när jag vaknar på morgonen, och hon håller mig sällskap, men hon är inte Dan. Han är på tandemutbildning i Långtbortivästerås, och har varit där sen i tisdags, så länge har vi inte varit borta från varandra sedan vi frågade chans på varandra för länge sen.

Det är en sådan där tråkig jobbehelg, men jag blev glad när jag steg upp i morse och såg att det ösregnade, ja, jag var glad ända tills jag på lunchen i Malmö 5 timmar senare kollade webcamen på klubben och såg att de hoppade. Det var fint väder i Kristianstad. När ska jag få hoppa fallskärm?? Det suger att inte få vara med och leka. Jag glömmer snart hur man gör. Kanske gör jag det så sällan att jag kan förtränga hur kul det är? Då behöver det ju inte vara så pissigt att jobba varannan helg. Jag ska få reda på mitt nya schema på tisdag, och jag hoppas att jag i alla fall får helgen i midsommarveckan ledig. (se inlägg nedan - Aj oant!) Jag missar mycket, men åh, jag vill vara där!

 Agnes och jag njöt i solen på vår balkong i går.

 Älskling och jag smaskade glass i bokskogen innan han for iväg.

Ramona och jag drack vin och käkade århundradets godaste kladdkaka med mörk och vit chokladglasyr på samtidigt som vi………..

Kollade på Garfield tillsammans med Agnes…. haha… är hon inte sötast?

Det ekar. Här sitter jag, oförmögen att slappna av och tittar mig omkring, vill göra nåt, måste vila, men här är tomt, färglöst, omysigt och stökigt framför allt. Vill att allt ska vara färdigt här, nu, bums! Agnes trivs som fisken i vattnet. Hon älskar trappan, far upp och ner, klättrar på räcket och vilar på trappstegen nästan högst upp så hon kan hålla koll på allt som händer. Jag önskar jag kunde slappna av som hon. Det känns som att jag inte kan varva ner ordenligt. Är jättetrött och har ont i huvudet. Skulle egentligen behöva sova lite middag efter min lunch som står i ugnen, men jag kommer inte lägga mig. Jag ska gå och hämta färgkartan i gamla lägenheten och välja vilka färger som jag ska måla sovrummet i imorgon! Mamma kommer upp och hjälper till. Det kan vara skönt att få färdigt uppe i sovrummet i alla fall, så vi har någon stans att vara där vi slipper se stöket. Det kommer bli jääkligt fint när här är klart kan jag tala om. Det är en helt underbar lägenhet, med underbart läge, och underbar utsikt. Och jag delar den med världens underbaraste människa!

Pssst… Tips: The Fray’s nya album - How To Save A Life